Min förlossning!

Tänker tillbaka på min förlossning som var för 6veckor sen.
Kommer ihåg att jag vakna vid 02.00 på natten och kissnödig som vanligt. Inget ovanligt att jag sprang på toa mellan 5-10ggr per natt =)
Hade då lite stickningar men tänkte inte så mycket mer på det. Sen vid 02.35 började det roliga. Då kom första värken. Vet att jag ställde mig upp och tog tag i barnsängen som står bredvid vår säng. Värken varade bara några sekunder. Tog fram papper och penna och noterade när värken kom. Kröp ner under täcket igen för man visste ju inte när nästa värk skulle komma. Men det tog bara cirka 13minuter sen var det dags igen med en ny värk. När värken slutat tog jag täcke och kudde och gick ner till Berra som somnat på soffan. Nu är det nog dags, sa jag till Berra. Han flög upp från soffan och undrade vad han skulle göra. Vet att vi satte igång datorn och gick in på en sida med värktimer. Ringde in till förlossningen för att berätta att värkarna börjat. Hon frågade hur jag kände mig och att jag fick gärna komma in om jag tyckte det var jobbigt, men att jag kunde bli hemskickad igen om jag inte öppnat mig tillräckligt. Sa att jag kunde nog vara hemma ett tag till. La mig ner på soffan men så fort det kom en värk var jag tvungen att ställa mig upp. Värkarna blev täta och kraftiga snabbt. Vid 05.30 sa jag till Berra att jag orkar inte vara hemma längre och han höll med. När vi kom in på akuten sa personal att vi skulle följa svart linje. Fick en rejäl värk efter vi bara gått en liten bit. Som tur såg personal mig och körde fram en säng till mig direkt. Hoppa i sängen, sa de. Det var tydligen en bra bit att gå så de körde mig upp till förlossningen. Var väldigt glad över det. Personalen på förlossningen mötte upp oss direkt vid hissen och visade in oss på ett rum. Där fick jag klä av mig och ta på mig en sexig vit skjorta =)
De kände hur mycket jag var öppen och jag var redan 7cm öppen. Var så orolig att jag inte öppnat mig tillräckligt och att jag skulle bli hemskickad igen. Men den oron kunde jag släppa direkt.
La mig på sidan och vet att jag fick en rejäl värk och tryckte på. Vattnet gick och det sa bara splash och jag skvätte ner den ena personalen och hela golvet. Hon bara skratta. Som tur var var deras skift nästan slut och de skulle gå hem. Och in kommer undersköterskan Gunilla och barnmorskan Marianne. Helt underbara människor. De sa precis vad jag skulle göra. Använde lite lustgas men tyckte inte att det var någon höjdare så körde mitt eget race =). Frågade dom hela tiden om inte huvudet var ute snart. Tyckte att jag bara låg och krysta och krysta men att inget hände. Men tillslut sa Marianne att du kan ta handen och känna huvudet nu. Då fick man en extra kick för man visste att snart är det över. Men innan sista krysten kändes det som ett brinnande bowlingklot mellan benen. Inte skönt alls =). Men vid sista krystningen 08.12 18/6-10 gled lilla Tilde galant ut och fick komma upp på min mage. Vilken känsla. Helt underbart!!! =)