Tårarna faller ner från mina kinder medans jag skriver.
Snoffzan har varit försvunnen i 3dagar.
Tankarna om vad som kan ha hänt henne gör mig ännu mer ledsen.
Varje gång jag går ut i köket tittar jag ut genom altandörrarna och HOPPAS så innerligt att hon ska sitta utanför och vilja komma in.
Snoffzan har alltid hållt sig i närheten av vårt hus och är hellre inne än ute.
Var ute igår kväll en runda och kallade på henne runt i kvarteret, Emma vår andra katt sprang med mig hela rundan. Tror Emma saknar henne fast att dom inte varit bästa vänner direkt.
Hon vill gärna sitta ute på trädäcket och bara titta, vill knappt komma in.
Så fort jag börjat kalla på Snoffzan har hon sprungit ut direkt och tittat sig omkring.
Fy vad det gör ont i mitt hjärta!!!
Hade känts så mycket bättre om jag fått veta vad som hänt henne, lite lättare att kunna gå vidare då.
Men nu snurrar tankarna hela tiden om olika hemska saker som kan ha hänt henne.
Jag tänker i allafall inte ge upp hoppet om henne, kanske hittar hon hem igen en dag till oss!!!
Saknar Dig Snoffzan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar